söndag 2 oktober 2011

Om testo: vilka effekter är bestående?

Det är märkligt att det finns så lite kunskap om testosteronbehandling för ftms. Detta märks inte minst på alla frågor och rykten kring testo som florerar på nätet. Är det så att läkarna missar att föra ut eventuell kunskap till patienterna eller är det så att inte heller läkarna har särskilt bra koll på detta relativt nya område? Jag tänker till exempel på skillnad mellan gel och sprutor ifråga om effekt, vilka effekter som är permanenta, varför människor reagerar olika på en och samma dos och vad som händer med ens fertilitet. En vanlig historia som läkarna drar är att alla effekter av testo går tillbaka om man slutar, förutom röst och klitoristillväxt. Detta stämmer inte. Det är olika från individ till individ och hänger förmodligen även ihop med hur länge man gått på testo. Såg ni Thomas Beatie när han var i Sverige? Han har, efter åtta år på testo, tagit en längre paus för att föda tre barn. Han har alltså inte tagit testo på omkring 4 år. Men hans skäggväxt verkar vara rätt intakt och han passerar som snubbe. Han berättade dock att hans röst blivit ljusare.

Om behandlingen för transtjejer inte gör rösten ljusare eller får skäggväxt att försvinna - varför skulle det vara annorlunda för ftms? I det förstnämnda fallet talar vi om personer som gått igenom en maskuliniserande pubertet för att sedan gå igenom en femininiserande. I det andra fallet är det vice versa. Det som testo gör med ens kropp (vare sig det är testo som tillförs eller som produceras av den egna kroppen) verkar sätta rätt djupa avtryck. Har man väl utvecklat skägg så verkar det vara svårt att få tillbaka den mjuka, släta huden.

Kollar man på YouTube-klipp eller om man talar med någon som slutat gå på testo så varierar historierna oerhört. Det enda som verkar gälla för de allra flesta är att man, efter att ha slutat på testo, får tillbaka mensen samt upplever en minskning av acne. Och det verkar vara det. Raggarsträngen som växt fram kan alltså mycket väl vara permanent.

Jag önskar att vi visste mer. Jag önskar att läkarna kunde erkänna att de faktiskt inte har stenkoll. Jag önskar att det fanns lättillgänglig och faktabaserad information om hormonbehandling och kirurgi för transpersoner. Jag önskar att vi slapp pussla ihop våra liv och kroppar genom googlande och bloggar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar